missthure

Vart tog den första månaden vägen? 

Idag har jag besökt en kär vän.

Är sån frihet att jag nu börjar läka att jag faktiskt kan ta bilen och åka iväg själv med Noel. Även om jag fortfarande har svårt att gå och sitta så tar jag mig ändå framåt. 

Finaste sofia, idag fick vi åka och besöka dig. Jag får ju fortfarande nypa mig i armen och inse att jag faktiskt är mamma. Att det där är mitt barn.

Sån konstig känsla idag. Sofia var jag barnvakt åt när jag va liten. Hennes fina mamma Barbro va som min extra mamma. Att få se henne växa upp, att sen få äran att ha både Barbro och hennes barn som arbetskollegor men sen också som vän. Och nu sitter hon där och håller i mitt barn. Så konstigt och härligt på samma gång. Mitt hjärta smälter lite. 

Hade såååå gärna vela visa upp honom för Barbro. ❤️ 👼 🙏 jag tänker att hon ser oss från himlen.