Bästa årstiden

Jag gillar ju den här årstiden. Det börjar bli varmt. Tjälen i marken börjar släppa och jag kan va ute och skrota på tomten. Hela tiden hittar jag nya projekt.

Idag fick soptunnan ett eget litet kryp in. Man taget vad man haver. 😉

Hitta 4plattor och grävt fram massor av stenar när jag röjde ner buskar och träd. Så dom kom ju nu till bra användning. Rätt nöjd faktiskt ☺️

(null)

(null)


Fina ❤️

När en vän kommer och hälsar på och man får fina blommor. Tacksam ❤️

(null)


Elis 7år

(null)

(null)


Rise up

Rise Up
You're broken down and tired
Of living life on a merry go round
And you can't find the fighter
But I see it in you so we gonna walk it out
And move mountains
We gonna walk it out
And move mountains
And I'll rise up
I'll rise like the day
I'll rise up
I'll rise unafraid
I'll rise up
And I'll do it a thousand times again
And I'll rise up
High like the waves
I'll rise up
In spite of the ache
I'll rise up
And I'll do it a thousands times again
For you
For you
For you
For you
When the silence isn't quiet
And it feels like it's getting hard to breathe
And I know you feel like dying
But I promise we'll take the world to its feet
And move mountains
We'll take it to its feet
And move mountains
And I'll rise up
I'll rise like the day
I'll rise up
I'll rise unafraid
I'll rise up
And


I’m gonna rise up

(null)


Keep going strong

Ibland är det väldigt lätt att ta åt sig av andras tyckande och tänkande. 

Men man kommer till en punkt där man inser att man bara kan va sig själv. Man gör så gott man kan sen får andra tycka och tänka va dom vill.

I live my life, i care about my self and i never give up. I feel strong and i’m happy again 

(null)


Kärlek

Dessa två ❤️

(null)


Barnvakt och hundvakt

Lyckligt barn som får komma till moster och gosa med två hundar.

Människans bästa vän ❤️

Lyckligt barn ❤️ 

(null)

Hund och barn = bästa vänner 😍❤️

(null)

(null)

Blev helt platsligt trångt i soffan
(null)

När Larry upptäcker att det finns en fåtölj att kura ihop sig i och att Bonzo har goda ben. Sötnosen

(null)

(null)


När man får vårkänslor.

När man börjar få vårkänslor och man känner att man vill ta tag i tomten och göra fint hemma. Och man då får ett ryck att hugga ner träd och buskar. Bort med skogen på tomten. 

Före:

(null)

Nu, en bra bit Påväg.
Men långt ifrån köar. Men börjar likna nått. 
Kanske borde ta hit en grävare sen som kan gräva bort alla stubbar och rötter som blir kvar.

(null)

(null)


Finbesök

Fick finbesök en dag som denna. Sååå mysigt att träffa Sheila och söta Zoe som va full av bus. 

(null)

(null)

(null)

(null)


Behöver lära mig detta.

(null)


Söndagspromenad.

Bästa promenad sällskapet fick vi idag. Då bästa syster och Alva följde med på en 2h promenad. En solig, kall och blåsig dag. 

(null)


Vänskap

(null)


Stolt moster.

Den här tösen, hon har en speciell plats i mosters hjärta. Så liten men vacker. Så liten men vis och klok. Så liten med envis, disträ och kaxig. Men också ett hjärta av guld.

Älskade unge ❤️ mosters tjej

(null)


❤️

Jag vill tro, och känner att jag har ett gott hjärta. Men man behöver förtjäna min godhet. Behandla mig som du själv vill bli behandlad. 

(null)


Bonzo

Kajtelas Melvin "Bonzo"

Strumptjuv:
(null)

Ignorerar sin matte:
(null)

"Herren på teppan"
(null)

Bäst att hålla span:
(null)

Nej, tänker inte borsta tänderna:
(null)


Ensam är inte stark

(null)

Kan bara hålla med dessa ord.
När jag behövt det som mest har det funnits personer som lyft mig. Kommit med visa kloka ord som stärkt mig.

Ensam är svag, men tillsammans blir man stark. 

Min bästa vän.

Minnen, drömresan, min stöttepelare. Min bästa vän. ❤️

(null)


Udden

En sommar idyll. En magisk plats. Ett blomstrande minne.. nu totalt förfallet..

Udden va farmor och farfars sommarstuga. 
Så många växter och blommor. Mitt minne av farmor och farfar va att dom alltid höll på i trädgården, rensa ogräs, plocka frukt och bär. Dom va jämt ute. Aldrig stilla. Alltid hade farfar nya projekt som farmor snällt fick hjälpa till att utföra. 

Jag älska udden. En underbar plats!
Åka båt, fiska, sola, bada.

Känns i hjärtat när man idag besökt denna plats. Helt förfallet. Den stora bryggan är borta, hemma gjorda duschen borta, alla frukt träd, lilla bryggan där min bror alltid stod och fiska är helt förfallen. Häcken runt tomten som va ett insynsskydd även den borta. Platsen där farmor och farfar la ner hjärta och själ är mer eller mindre borta.

Sorg och saknad, men alla minnen kommer för alltid leva kvar. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Keep going

(null)


3e veckan

Efter nästan 3månaders sjukskrivning är jag nu inne på min 3e vecka i arbetet. Sakta men säkert tar jag mig framåt. 

Men min väg tillbaka är inte spikrak. Jag va sååå taggad första veckan när jag va tillbaka på jobbet. Även om jag bara jobba 2h så kändes det roligt att få börja. Men möter mer och mer hinder nu i form av skitsnack. Så trött på skitsnack om saker som inte stämmer. Och jag vet inte längre vad jag ska lyssna på och vad jag ska tro på. Ja kan bara va mig själv. Bilda mig en egen uppfattning.

Det är sånna blandade känslor just nu. Möts av varma kramar från kunder jag aldrig trodde skulle komma fram och kramas för dom är glada och se en. Och kollegor som lyser upp och även av dom famnas man av goa kramar. 

Men även dom där blickarna som får en att känna "åh nej, är du tillbaka"

Och på nått konstigt vänster går jag igång på dom blickarna. Dom får mig ännu starkare. Dom får mig att känna "va bra jag är och oj va jag åstakommit nått bra om du känner dig hotad av att jag är tillbaka." 🤔

Absolut är jag en person med åsikter, mycket tyck och tänk. Men jag har också en väldigt ödmjuk sida. jag har lärt mig att inte gå in i en diskution om jag inte vet att jag har rätt. Men ingen är felfri. Jag har inte heller rätt alla gånger. Men om jag tycker att nått är fel. Kan jag inte va tyst. Och det kanske är på Både gott och ont för vissa..

Jag har alltid i min yrkesroll vart målmedveten. Haft ett driv av att suga åt mig information. Utvecklas, lära mig mer. Dela med mig av bra och dåliga erfarenheter. 
Känna mig behövd. Känna att jag kan åstadkomma nått. Det är omöjligt att va omtyckt av alla. Alltid sticker det i ögonen på nån. Men så länge jag vet att jag gjort rätt. Att jag gör nått bra. Då får folk prata och säga vad dom vill. 

Det här är min historia och min sanning. 

Jag fick ett uppdrag i somras att hjälpa till på städ i nyköping. Vad jag inte viste va att det skulle bli min största utmaning någonsin. Att hjälpa till och bygga upp nått som va "lite trasigt". Att börja bygga förtroende och respekt för varandra. Bara att visa att dom blev sedda och hörda.  Och med tanke på smset jag fick för två veckor sen så lyckades jag väldigt bra. Och jag kunde känna mig stolt och nöjd över vad jag prestera under mina 5veckor. Jag skulle kunna skriva en uppsatts om hur sommaren va. Men jag nöjer mig med dom här raderna. Hade jag fått frågan idag om jag skulle göra om det fast jag nu har facit i hand, så skulle jag göra om det. Jag ångrar ingenting. 

Delar med mig igen av smset för två veckor sen.. Detta värmer. Tack ❤️
(null)


Efter att ha slitit i 5veckor skjutit en vecka på min semester va det äntligen min tur. 4veckors semester. Hur den va,  ja det är en annan historia.

Vem kunde sen ana att hösten på hemma fronten även den skulle bli en utmaning både jobbet och privat. Manfall, pusslande, om organisation. En ända stor soppa och röra. 
Och sen privat ja, ett förhållande som inte vara längre än 7månader. Men även de är en lång historia...

Mitt sett att glömma sorg är att köra på med nått annat, i mitt fallet blev det i jobb..

Huvudet sa kör på, men kroppen börja skrik nånting annat. 

Jag snitta 5h sömn per natt.

Helt plötsligt börja jag bli rädd för mig själv. För det gick inte längre att styra min egen kropp. 

Konstant tryck över bröstet. Börja glömma bort saker, gick ner i vikt. Tappa hår. Och sjukligt trött.

Minns en kväll jag reste mig från soffan. Skulle ta sista kvällskissen med Bonzo, va allafall tanken.. Men benen bar mig inte. Jag föll ihop på golvet. Kallsvettig. Skakig. Jag minns att jag kröp till toaletten. Där blev jag liggandes en stund. Bonzo kom och putta på mig och la sig bredvid och bara stirra på mig. Jag klara inte av att ställa mig upp. Men stackars hunden behövde ju alla fall få komma ut och kissa. Så sakta börja jag krypa till ytterdörren. Öppna så hunden fick gå ut. Sa åt honom att gå och kissa sen satt jag där på trappen och kunde knappt röra mig. 

Kallsvettig, illamående. Allt bara snurra lyckades få in hunden, kröp upp för trappen till över våningen och la mig i sängen. 

Här kan man ju tycka att alla mina varningsklockor ringde.

Men nej! När jag vakna på morgonen mådde jag bättre. Hade svårt att ta mig upp. Men hade bara en tanke. Jag måste ta mig upp. Jag ska ta mig till jobbet. Fanns inte i min värd att jag skulle va hemma. Fanns inte i min värd att jag va "sjuk" jag tror det gick 2-3veckor efter det som jag sen tillslut blev beordrad att nu går du hem. Och det va för min chef skicka mig till Previa till en beteendevetare. Och det va andra samtalet med henne som hon fick mig att inse att nu måste du börja tänka på dig själv. Nu går du hem.

Utmattad - sååå trött. 

Jag kan idag inte förklara Vad det egentligen va som gjorde att att jag blev så pass dålig att jag behövde va hemma i 3månader. Det här är ett sånt läge man kan uttrycka "det går inte att beskriva, måste upplevas"

Tror inte alla förstår hur jag egentligen mår/mådde.  "Vad hände, varför är hon hemma" la hon sig i för mycket? Peta hon på saker hon inte hade med att göra? Hade hon för stort kontroll behov att hon inte kunde släppa taget? Eller ville hon bara väl, va för snäll, ställde upp för mycke och försökte underlätta för att andra skulle ha det bra och satte alla andra före sig själv?

Många spekulationer. Vem har svaret?
Om man vill veta nått, borde man då inte fråga det till den det berör om hur det ligger till?

3månader, välbehövlig vila. Tankar som snurrar. Man lär känna sig själv lite bättre.

Jag fick byta beteendevetare efter årsskiftet vilket jag är väldigt glad för. Även om första tanten va jätte bra så har jag nu fått en ännu bättre. Så många bra tips och tankar. Rak och ärlig. Fått många bra Verktyg att bära med mig. Jag trodde aldrig jag skulle säga att jag är glad att jag fått gå till en beteendevetare. Men är också lite sorg i hjärtat att jag inte får gå kvar hos henne hur länge som helst. Mars ut sen är det feelgood som gäller. Men då är jag förhoppningsvis på banan helt igen.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer.
Men får räcka så här för denna gång.

Ta hand om varandra. Gå inte bakom ryggen och snacka massor av skit. Va rak och ärlig. Stå för va du tycker. Visa respekt, ta hänsyn. Men va även ödmjuk. Lyssna.

Jag vill bara väl. 
Alla är vi olika och alla uppfattar vi olika. Men man kan också lära av andras olikheter.

Jag har lärt mig mer att uppskatta det jag har. Mina fina vänner, min namne. min underbara familj som stöttar och finna vid min sida. Va skulle jag göra utan er. ❤️

Ni får mig att orka, ni får mig att kämpa och inte ge upp, jag älskar er. ❤️

(null)


Don’t give up!

Tidigare inlägg
RSS 2.0