missthure

Då har vi trampat våra sista steg på el camino. Idag blev det 39616steg 31,2km. 

När vi kommer fram till katedralen säger Hanna "va det bara det här" 

Vi hade nog målat upp en bild som inte riktigt stämde på slutet. Men nu är det gjort.

Nu har vi stått 45min i lång kö för att få vårt diplom. Efter det höll vi knappt på att få nån bussbiljett. Men ibland har man turen på sin sida. Fanns 4platser kvar på nattbussen. Det är så lite som gör en så glad. Nu är vi riktigt glada. 

Många känslor, glad, stolt, trött, 

Nu kan vi lägga denna resa på vårt cv. 

Det som gör oss mest nöjda är att vi bestämde oss i bilen till flygplatsen att "vi åker till ponferrada, vi vandrar 22mil" se hur långt vi hinner och orkar. Och va händer! Det blev mer och bättre än förväntat. Man märker att man orkar mer än va man tror. Både fysik och psyke sätta på prov. 

Nu är det slut, nu behöver vi inte längre följa pilar och symboler..

Skuggan på 3 tappra hjältar..

Nu har vi bevis på att vi är pilgrimer. Ett latinskt namn har vi också fått. 

Just idag är jag svag, just idag är jag trött, men jag har gått framåt.. Jag har vänta så länge på just dessa mil, men nu har dom äntligen kommit.. Men idag är jag svag.

Boken ljuger, skyltarna ljuger. Avstånden idag känns enorma.

Det som har vart positivt idag är att pizzan va god, colan smaka bra och sällskapet är trevligt.

59852steg 47,2km..rekord gott folk!! Och det känns! Blåsor och värmeutslag på fötterna och på gång till hälsena inflammation. Men va gör det.. Ju fler steg vi tar, har vi ju mindre kvar. 

Vi skulle ha gått 4mil. Men härberget va fullt, så vi va tvungna att gå vidare till nästa by. Där av så många steg och mil. 

Men nu är vi så galet nöjda och glada!! Känns riktigt bra!!! Hoppas på att få sova gott i natt!

Det här är jätte roligt! En av gästerna tycker synd om kocken. Då hon gick in och ställde sig och diska.. Haha.. :p

Ps: han visade även hur man på inhemskt vis moppar golvet. Då han tappa ut en hel soppskål.. :p

Vet inte om jag godkänner mopp-tekniken. Yrkesskadad? Absolut inte. :p

(Mopp och vask i köket. :p)

Min. Att beställa in en tonfisksallad, och då få en tallrik med tonfisk, tomat, lök och olja. Mycke spännande. 

Mycket spännande!

Söndag, 45643steg 3,6mil har vi vandrat idag. Nu har vi "bara" 6mil kvar på vårt äventyr. 

Men vandringen är inte längre smärtfri. Jag har ont i vänster tass, Bak i hälen. Anna är svullen och har ont i en fot och Hanna har ont i sitt knä. Men för varje steg vi tar. Har vi ju mindre kvar. Tassarna börjar bli trötta. Axlarna tunga. Men vilken vandring. Kan lätt rekommendera detta. 

Allt folk, härberget, den vackra vyn. Se va sin egen kropp mäktar med. Framför allt Inga måsten..

Idag har Terrängen verkligen varierat. Allt från vandra på asfalt till grusväg till mysiga skogsvägar.  

Dagarna går så fort.. Inte många dagar kvar nu.. Går redan och planerar nästa vandring. ;) 

Inatt får jag och Hanna ligga "dubbelsäng" jisses så mysigt vi ska ha det uppe i taket.. 

Jag och Hanna har för övrigt kastat våra liggunderlag. Allt för att få lättare vikt. Jag kasta även en handuk och Hanna hade vist glömt lite kläder omedvetet. Så nu blev väskorna helt plötsligt lättare. Även om dom fortfarande är tunga.

Frukosten har helt klart vart den bästa måltiden idag.

Lunch ingen hitt.. "Bocadillo" 

Synd om Hanna.. Nu har hon också fått blåsa på sin fot.

Förrätt:

Varmrätt:

Efterrätt: min efterlängtade fruktsallad! 

Det är ju strålande! Enligt Anna är Dala glad, gör vågen och hoppar jämfota. 40652 steg. 32,1km har våra fötter vandrat idag. Jag är så lycklig att jag stod på mig och manade mina vänner framåt när dom ville stanna i en spökby precis innan portomarin med ko-blaja och en tupp som stoppat en kokosnöt i halsen och gol 24/7. Och att Hanna dessutom ville sova i ett hönshuset. Ja, va ska man säga? Hon måste fått för mycke sol idag. :p men segern är min! Känner mig nöjd. Tänk att lilla jag sa ifrån "nej, jag vill inte bo där, känns inte rätt" 

Ett halleluja moment när vi kom fram till portomarin och att där få ta av sig skorna och känna odören av fotjuice.  

Underbart att vi nu har mindre än 9mil kvar till vårt slutmål. 3dagar kvar att vandra. Det går bra nu! ;)

Gott folk, Gud hör bön!

Lyckan va total...

Bara att vandra vidare. Tunga huvuden, tunga fötter..

Men nån gång ska turen vända. En skylt dyker upp efter backen. Hanna tar av sig väskan och rasslar upp.. Kommer nedspringandes. "Det luktar mat, och jag hitta en ny cola automat"

Men damerna i byn va snälla. Det är mat klockan 13 här. Men hon börja rassla i grytorna och nu ska vi alla fall få mat!

Man blir inte fet av den här maten.. Känner hur vi alla börjar tunna ur.. Min nya kamp.. Vart är maten? Konstant hungrig..

Vi kommer in i en matsal. Borden är uppställda som en hästsko. Bara att ta en ledig plats. Där står en kvinna och häller upp förrätten, nån spansk soppa.. Jag viste inte om jag skulle skratta eller gråta. In i mun och svälj. Jag sneglar på Hanna, skulle hon lyckas ha kvar soppan i munnen. Denna konstisens, denna smak. Kan inte riktigt förklara. Höll på att trilla av stolen när jag fick se folk runt om kring sträcka fram tallriken och ville ha mer av denna spyliknande soppa som ser ut som något katten har släpat hem. Anna tittar på mig. "Va det gott?" Jag försöker nicka glatt, konsentrerat, tugga efter tugga. Slevas detta in i munnen. Tar en brödbitar för varje tugga, för att då få en annan smak i munnen. Detta kan jag icke rekommendera!!!

Börjar sakna svensk hedlig husmanskost. 

Igår fick "pablo" span på Hanna. En man som va 50+ som jobbade inne på restaurangen. Där vi skulle äta. Med sin mor hack i häl.. En söt liten dam som va ca 85+ som log med underländerna. Stackars "Pablo" hade fortfarande inte klippt navelsträngen.  till saken hör att denna man verkligen tog sig an Hanna och förde med henne in i köket och mata henne mad sked för att hon skulle få smaka på alla grytor så att hon då kunde välja vad vi ville ha att äta. Stackars mamma "carmensita" som vi döpte henne till såg inte nöjd ut över att sonen drog med henne in i köket bland grytorna. 

Idag försökte dom få till att jag också fått en pojke efter mig. Men så fort han roppade efter mamma va det kortet kört.. "Mamma, dos spaghetti" (gör spagettin själv..) 

En ny spännande dag väntar. Se va den har att erbjuda. 

Bjuder på nån bild från dagens vandring och 

Nu ringer dom i klockan. Det betydde vist, dax för mat. :)

Hitta en katt utanför

Åter en ny dag med mer bergsklättring. Idag 905m över havet. Med trötta ryggar och tunga ben tar vi oss framåt. Njuter av frisk luft och härlig natur. Blandat med doft av bajs från alla ladugårdar vi passerar. Hanna får då och då skräck i blicken när vi passerar dom små byarna där hönsen springer fritt. 

Annas skön sjungande sång under vandringen lyder som såhär:

Jag är den glada vandraren, jag sjunger var jag går. Jag går på el camino. Santiago är mitt mål. falleriiiiiii, falleraaaaaaa fallerahahaha haaaaa :)

Idag har jag sett både pizza, hamburgare, tacos och kanelbullar framför ögonen. Vi har hittills gått 28km. Först nu får jag riktig mat. Vi stanna till för 3km sen. Då vi fick nån inhemsk pizzaliknande "förrätt" jag va fortfarande hungrig. Så nu äter vi spagetti och köttfärssås. Nu känner jag mig nöjd.

Min mamma kan också va nöjd. Jag har använt solskyddsfaktor nästan varje dag.. Får erkänna att jag nyligen kladda på mig lite smörj.. ;p

Bättre sent en aldrig.. Bra att jag kom på det efter 3dagars vandring.

Men god frukost har vi fått. 

Frukosten är vi riktigt tacksama för. 

Torrt ljust bröd med snör och marmelad. Och färsk apelsinjuice. Anna och Hanna ser mycket glada ut när det får sitt morgonkaffe. Tänk att så lite kan göra en glad. Man lär sig uppskatta små saker på denna vandring. 

"DET GÅR INTE ATT BESKRIVA, MÅSTE UPPLEVAS"

Idag på morgonen kände jag att jag inte skulle säga "den här vägen va tråkig, vi går ju bara efter en stora landsväg, asfalt, långt, åh va roligt detta va.. Vandra, vandra.. Men det fick jag snabbt äta upp. Vi kommer in på en liten skogsväg. Helt plötsligt säger Hanna "men, vi möter ju kor. Dom går rakt emot oss. Bredvid kommer en vallande hund och längst där bakom den spanska bonden. 

Där efter kom dagens stora utmaning. Bergsklättring. Upp, upp, upp..stenar blandat med häst och ko-bajs, tunga klampande steg. Kan lugnt säga att vi fått igång flåset idag. Men den sträckan har vart riktigt rolig, fast tungan har vart lång och svetten lackat. Vi känner att det är så här vandringen ska va. Upp och ner. Berg och dalar. Underbar utsikt. Helt fantastiskt. 

Vi satsar på att gå 3mil om dagen. Vi fick höra att det va bara äldre personer som gick 1,5mil/dag. Vi känner ju oss fortfarande, tuffa, unga och snygga. ;) efter 1,9mil's vandring 1300m över havet var det dax att stannat för lunch. Fåglar kvittrar, en tupp som fått nått konstigt i halsen och kan inte va tyst. Mitt uppe i spanska bergen spelar dom skott's säckpipe musik. Hallå?? Känns jätte konstigt. Men dom verka va glada av de.

Helt plötsligt dyker klingande ljud och hundar som skäller, där vi sitter och intar vår lunch kommet nya kossor förbi. 

Får mig att tänka på min morbror när han hämta sina kor. Tror dock inte han hade nån hund som valla korna bredvid sig. 

Vi träffa idag på en svensk från Skåne. "Gullbritt" en pensionerad lärare som hade mycke att gnälla på. Maten va inte bra. På vandrar hemmet va det för högljutt så hon va tvungen att banka staven i väggen. Känner att det va tur att hon inte sov där vi sov första natten då dom hade snarkmaraton och där vi bodde 36st i samma rum. Hon hade nog gått banans... 

Det har vart en helt underbar dag. Solen har stekt. Anna träffa en ny vän "koho" från Korea. Hon fundera på vart hennes Kina gubbe tagit vägen. Men vi kom då på att vi inte behövde va oroliga. Han tog ju taxi från buss stationen till härberget i ponferrada. Så har fortsätter nog med sitt taxi åkande. En härlig pilgrimer det där..

Stolt, glad, nöjd. 40242 steg, idag har vi gått 3,17mil. Awesome. Känns i rygg och ben.

Anna har mött sin överkvinna! Man kan säga att i denna situation har Hon har blivit "som en hundvalp som bara lägger sig." Hon är ju rätt känd för att kunna prata mycke. Men vår nya "kompis" Peggy som nu följt oss under vår vandring idag är ju aldrig tyst.. Munnen går hela tiden på henne. Anna kan ju va tyst när hon känner för det. Men icke denna peggy piggi puggy. Så jag och Hanna tog några extra kliv framåt för att få vila mun och öron. sida vid sida i det tysta. Bakom har vi Anna och peggy. Munnar som surrar.. Phuuu.. 

Vi starta får vandring kl 7. kliver upp i ett mörkt rum bland snarkande karlar. Det har vart maraton i natt av snarkningar. 

Vi har idag passerat vingårdar, små byar, kyrkor och många tappra pilgrimer. 

Peggy fråga Anna om dom kunde ha gemensam vårdnad om oss "dom är som mina barn" Anna va snabb att säga "dom är mina" medans hon fortsätter. "Vi kanske kan mata dom varannan dag. Om du tar idag tar jag imorgon" om hon ska fortsätta prata som hon gör vet jag inte om jag är så sugen på att ha med mig denna babblande Chicago kvinna.. (Men får erkänna att hon är ju väldigt trevlig.)

Halva nöjet är att titta på folk. Dom har även blivit kategoriserade. Det finns Vänliga, ovänliga, tunga och lätta. Frågar man spanjorer om dom kan engelska får man till svar "liiiite" eller "NOOoo" 

Det va En befrielse att få ta av sig skorna idag. Vi har tagit 49360 steg alltså 39,8km om Annas stegräknare stämmer.. Helt galet. Inte konstigt att vi alla har slagit ut oss som paddor.. Start kl 7, kom fram till ett härberg 17:40.

Idag har min systers ord funnits i huvudet på oss: "för varje steg jag tar, så har jag mindre kvar"

Om jag går tillbaka till Trippel P hittade nya vänner efter våran lunch. 3sköningar från Michigan. Den ena kvinnan hade en större aura och ett större pratbehov en va vi hade. Så vi kände att det va perfekt match där. Så Vi gick ifrån dom. (Hoppas hon inte blev ledsen) hon blev lite för djup för Anna och Hanna då hon börja prata om Guds vilja. Att Hanna inte fick dö för hon hade inte tid att gå på hennes begravning. Annas ryggsäck va för lätt det skulle betyda att Annas liv va tomt och innehållslöst. Hannas och min väska är tunga och det skulle betyda att vi hade ett tungt liv. 

Efter 10 timmars väntan på flygplatsen fick vi äntligen stiga ombord på en buss som tog oss till ponferrada. En resa som tog oss ytligare 7timmar. Väl framme va nästa problem. Hur hittar vi till stället där vi ska få pilgrimspasset? Och så börja det regna! NEJ, jag har inte beställt regn, regnkläderna fick ju stanna hemma. Tog för stor plats!

Efter frågande och letande efter vägen hitta vi till slut dit vi skulle. det  Visade sig även va ett härberg där vi även sov inatt. Det började nämligen regna och åska. Så va ett klokt beslut att inte börja vandra på leden utan mer bara få mat och sömn. Vi har fått ett rum där det står 18 våningssängar. Blandat kvinnor och män. Folk överallt. Vi alla 3har fått var sin överslaf. Anna har en liten söt gubb-kines under sig. "En kompis hon hitta på flyget." ;p komiskt att dom hamna på samma ställe och i samma säng. :p 

Vi har nu ätit vår första "pilgrims meny" tre rätters med vatten och röd vin till maten. Avancera och tog något jag aldrig ätit förut till förrätt nått spanskt elände. "Paella" med musslor, räkor, bläckfisk ringar blandat med ris och gröna ärter.. Nej, det va ingen hitt. Men nu har jag testat i alla fall. Hanna testa nån soppa som verkligen inte såg aptitlig ut. Såg ut som en linssoppa. All huvudrätt serveras med pommes. Brukar nog va så när man är utrikes!? Efterrätten "fruktsallad" ett glas med burkcocktailbär... (Men va ska man begära när allt detta bara kostar 10£ .. Ja att gå upp i vikt på den här resan behöver man nog inte va orolig för. Jag ska ju dock gå upp i massor av muskler ;) 

Har vart ett intressant dygn.

Det blev ett långt dygn. Flyget va försenat 45min från Arlanda vilket innebar att vi missa bussen till ponferrada. Vi försökte flirta lite med taxi killarna. Men va bara en som prata engelska och han lukta bardisk. Dock en trevlig man. Men att ta taxi skulle kosta oss 8000kr så det hela sluta med att jag och Hanna la oss på golvet på flygplatsen. Anna satte sig och försöker sova på en bänk. Gick ju sådär... Anna stackarn har nog inte sovit mycke inatt. Hanna har frusit och jag är väl den som lyckades sova mest. Bussen skulle inte gå igen förrän 9:30. Tåg stationen öppna kl 6:00 . Vi gick dit när det öppna. I hopp om att vi skulle kunde ta pendeltåg och byta till tåg istället. Men det visade sig att tåget gick kl 10. Vilket innebär att vi då lika gärna kan vänta på bussen. Mycke fördriva tid på flygplats. Kanske ingen start vi är nöjda med. Anna tycker att går-dagen känns lite jobbig då hon fått äta på mc-Donalds två ggr på samma dag. Ett marigt läge, men med två hannorna som är mätta och glada så kändes det mer värt. ;) 

Flygplatsen i Madrid är verkligen enorm. Största flygplats jag vart på. Jag har aldrig åkt så långt på mark i ett flygplan som vi fick göra igår efter landning. En känsla av mils avstånd. 

Ps: att sova på golvet på flygplatsen är kanske inget att rekommendera. Men va ju en upplevelse det med. :p

(Jag)

Anna

Man kan lugnt säga att det skiljer sig något på våra packningar. Den yngsta av oss (jag) har en väska som väger 9,60kg Hanna Lu har en väska på 9,25kg och Anna som är älst vis och klok har tagit en lite mindre modell och har packat så bra som bara 5,35kg. (Med andra ord kommer hannorna va mest vältränade när vi kommer hem)

Redo för vandring på "el canino" (pilgrimsleden i Spanien) 

Vi har planerat att starta i ponferrada

Målet är att vandra 22mil. (Få se hur det går) ;)

Imorgon åker vi.. Årets äventyr - 10 dagar - Spanien - vandra pilgrimsleden. Det kommer bli riktigt roligt. :)

Sallys koppel va självklart en hitt. "Åhhh ROSA, jag Äääälskar rosa." Hihi, söta barn..

Sally stormtrivdes på landet. Och titta på får va mycket intressant.

Delar med mig av detta..

Hon va ute med skilla i koppel. Vilket hade gått riktigt bra! :)

Känns dock inte så roligt när jag vet att jag nästa sommar måste måla mitt eget hus 😝

Älskade djur.. Mina små bebisar ❤️️

Nu är jag utflyttad, inneboende hos min syster och svåger. Lägenhetsnycklarna är överlämnade och papper påskrivna. 

Hejdå Fortunagatan och min fina lägenhet. Lite mer än 4år har jag tillbringat där. 

Nu avslutas detta kapitel och påbörjar ett nytt. :)

Mamma kom förbi så sprang ner till bilen för att lämna en målafärgsburk som hon skulle ta med sig. När jag kommer upp i lägenheten igen ser jag Hanna lutandes över slasken

"Kan du hjälpa mig lite här" 

När jag kommer fram är hela slasken full med blog. Hela handen va full med blod. Innan jag viste vart hon hade skurit sig kunde man nästan tro att hon skurit av sig hela handen. 

Visade sig att hon skurit sig uppe på tummen på en plåtlist som sitter runt kaklet i köket. 

Det hela slutade med ett besök på akuten och tre stygn i tummen. Stackarn. Farligt att städa hemma hos mig :p

Dessan och Sebbes lilla pojke.