missthure

Så sjukt bra skrivet:

 

Från Runar sögaard: 

"SVENSKAR ÄLSKAR ATT HYLLA  FRAMGÅNGSSAGOR, MEN ÄR BESATTA AV ATT KROSSA OCH FÖRNEDRA NÄR MÖJLIGHETEN GES

Paolo Roberto är förortskillen från Upplands Väsby som tog sig ur brottslighet och utanförskap och blev en framgångsrik boxare och multientreprenör.

Uppskattad, hyllad och lovprisat för sin sagolika resa fram tills den 15 maj 2020. 

Då gjorde han något av det värsta en man i Sverige kan göra förutom att mörda och våldta. 

Han köpte sex. 

Mannen som skulle kunna ligga runt hur mycket som helst om han velat hade plötsligt hamnat i en säng på Östermalm med en flicka från ett av Europas fattigaste länder. 

Så obeskrivligt omdömeslöst och makalöst korkat. Precis som alla andra i Sverige har jag ingen aning om hur han tänkte, varför han hamnade i en främmande säng med en totalt okänd kvinna, eller på vilket sätt hans förnuft och tankeförmåga plötsligt kraschade. 

Paolo är en av Sveriges mest kända män och därför igenkänd i alla möjliga sammanhang. 

I Norge skulle media aldrig skriva eller tala om en personlig tragedi på detta sätt av respekt för hans barn och familj. Men svenska medier älskar att gotta sig i kända personers olycka. 

För det är inget annat en just detta, en tragedi för alla inblandade. 

För den prostituerade kvinnan, Paolo själv, hans barn, flickvän, föräldrar och vänner. 

Alla har påverkats och skadats av händelsen där i sängen på Östermalm torsdag natt. 

Expressen var enligt uppgift först med att publicera händelsen och hänga ut Paolo. 

Jenny Strömstedt gottar sig i tragedin genom att osmakligt visa sin intervju med honom på lördagsmorgonen där hon sedan anklagar honom för att ursäkta sitt brottsliga handlande. 

Den mediekåta advokaten Massi Fritz som själv visat sig fiffla med arvoden och ljuga om sina juridiska motståndare, sticker omedelbar näsan i vädret och skriker "våldtäkt och fängelsestraff"

Alex Schulman kastar sig omedelbart över pennan och hånfullt och sarkastisk kommenterar Robertos handling. 

I sociala medier haglar fördömanden 

och hatfulla kommentarer och det är nästan som en obehaglig och bisarr tävling där alla försöker vinna kampen om vem som trycka ner Paolo mest. 

Sen börjar det ena företaget efter det andra att såga av de ekonomiska grenar han så hårt arbetat för att kunna sitta på. 

Alla försöker snabbast möjligt två sina egna händer genom att distansera sig längst möjligt ifrån honom.

För nu har vi ju även fått lära oss betydelsen av social distansering!

Tv4 är utan tvekan den mest utspekulerade aktören som först mjölkar de sista dropparna ur honom innan de låter meddela att han är sparkad från kanalen. 

De lärde sig inget från förra gången med Martin Timell. 

Han visade sig vara oskyldig och blev friad i rätten innan TV4 fick ersätta honom med miljontals kronor för sitt bedrövliga beteende mot honom. 

Paolo Roberto är allt annat än oskyldig! Han har köpt sex vilket givetvis inte bara är djupt tragiskt, det är pinsamt och även olagligt i Sverige. 

Men vad som är ännu mera pinsamt och tragiskt är människors stenhårda dömande och hjärtlösa behandling av en förkrossad man. 

Tror någon på fullaste allvar att killen tycker det är roligt att vara Paolo Roberto idag?

Vad tror ni han känner när han är tvungen att se sina oskyldiga söner i ögonen efter medias offentliga avrättning och förnedring av deras pappa?

Vilka känslor tror ni hans gamla föräldrar upplever denna helg? 

I dag talar folk och media i Sverige ena stunden om behovet och nödvändigheten av att bekämpa utanförskap och mobbning, och i andra stunden så tävlar samma blodtörstiga människor och organisationer om att hänga ut en individ och maximera dennes smärta och förnedring. 

Jag talar inte om Paolo Robertos uppenbara misstag eller hans felaktiga kvinnosyn. 

Utan vem av oss är utan synd? 

Vilka bland oss har inte gjort saker man bittert ångrar, skäms över och skulle vilja ha ogjorda?

En känd man sade en gång om en kvinna som var i en liknande utsatt position. 

Hon hade sålt sex, och på den tiden var samhällets juridiska konsekvenser dödsstraff genom stening. 

Han tittade runt på alla hämndlystna och blodtörstiga män med stenarna klara i sina händer medan kvinnan väntade på sin fasansfulla död;

"Den av er som är utan synd kan kasta sin sten och döda denna förtvivlade flicka."

En efter en av männnen släppte sina stenar och lämnade torget. 

De äldsta först(för de hade mest självinsikt och hunnit begå flest misstag)

Sen kom de kända orden av nåd, empati och förlåtelse; 

"Inte heller jag dömer dig. Gå hem och synd inte mera"

Orup sjunger i en av sina finaste låtar om att "Stockholm har blivit kallt". 

Men sanningen är att hela Sverige i 2020 har blivit iskallt. 

Förlåtelse och äkta medlidande har försvunnit och ersatts av individers moraliska megafoner i sociala medier.

TV och tidningar har ersatt de gamla lynchmobben. 

Av alla stenar som kastats de senaste 48 timmarna att döma, så har Sverige tveklöst världens mest perfekta, fullkomliga och felfria befolkning där även journalisterna är helgon. 

Grattis Sverige! 

Själv ska jag idag sätta mig ner med mina egna söner som tyvärr fått med sig Paolos felsteg på TV, och försöka lära dom att alltid bemöda och anstränga sig för att aldrig vara snabba att döma och förnedra andra människor. 

Oavsett vilka de är eller vad de har gjort. 

Vet av egen erfarenhet att det inte alltid är lätt, men oj vad viktigt det är!

Så från mig och min familj kommer det därför inte att komma några stenar flygande!

🇳🇴Prega per te Roberto!🇮🇹"

Kan inget annat än att hålla med honom på missa punkter och det är det att vi människor är så snabba på att dömma. Nu säger jag inte att denna han gjort är rätt. Tycker det är hemskt det han Gjort och jag själv tar avstånd från detta. Men vi människor kan va riktigt elaka. Jag är inte syndfri, så jag själv kan inte kasta nån Sten.

Jag ser ju bara på mitt eget jobb där det tisslas, tasslas, snackas skit. På vissa delar är det mer eller mindre vuxen mobbning. Där man bestämt sig för att trycka ner nån annan. Där man saknar moral och empati. Där man gottar sig i andras misslyckanden. Det är såå mycket dubbelmoral.

Jag kan inte stå bakom den mentalitet som har blivit just nu.

När jag börja min "karriär" hade jag min egen pappa som chef. Dom som tror att man har fördel av att ha sin pappa som chef har fel. Jag hade mindre lön än dom andra. Han begärde mer av mig och min syster. Och jag blev lika Dan som ledare. Är du vän med mig har du ingen fördel av det, snarare tvärt om. Jag har lättare att säga till, vet vad man går för och begär mer av dig. 

Men jag är väldigt mån om att mina kollegor ska ha det bra. Jag hjälper till mer än vad jag behöver, och vissa gånger blir det till bekostnad på mig själv och mitt eget mående. Men mitt jobb skulle bli mer svårjobbad om jag hade mina kollegor emot mig. "Så du är mot mig, så blir du bemött tillbaka.."

För lite mer än ett år sen när jag drabbades av utmattning bestämde jag mig för att hålla mig borta från skitsnack, drama och bilda mig egen uppfattning. Hålla mig borta från allt och bara sköta mig själv. Men, Det är sååå svårt att inte lägga sig i när man ser hur fel det blir. När personer agerar och gör som jag själv inte skulle göra., jag kanske missuppfattat min roll. Men som arbetsledare ska man leda och fördela arbetet. Se till så att rätt person är på rätt plats. Att hjälpa och stötta sina kollegor i den mån man kan. Att va med ute i verksamheten. Så är jag skolad. Men detta gäller vist inte alla. När högre uppsatta personer inte kan bete sig mot sina kollegor. När mentaliteten sjunker så lågt. När det blir snudd på mobbning och viljan att trycka ner någon annan. När det blir vuxen mobbning. När man saknar empati. Jag vill va med och förändra, jag vill va med och utvecklas. 

Jag är uppvuxen med Matteus 7:12 "allt va ni vill att människor ska göra för er, det ska ni också göra för dom" jag vill leva upp till detta. Jag vill kunna va en bra ledare med gott hjärta. Jag vill hålla mig borta från skitsnack och drama. Jag vill gå från mitt arbete med ett leende på läpparna och känna mig stolt. Känna att "idag va en bra dag"

Mitt avslut på detta: Vi lever år 2020 men en pandemi. Som drabbat hela världen. En tuff tid. Där vi nu ska rätta oss efter myndigheternas rekommendationer. Följ dom. Stötta och hjälp varandra. Va en medmänniska. Visa empati och omtanke. 

Du kan inte förändra andra, du kan bara förändra dig själv, din egen inställning. 

Tack för mig.