Livet på hästryggen..

Jag är så glad att jag bestämde mig för snart två år sedan att börja rida igen. Det är som balsam för själen. 


Onsdagskvällarna är heliga. Då är det ridskolan som gäller. Jag har ju alltid vart lite feg för hästar. Speciellt på marken. Men att sen sätta sig upp på hästryggen är nått helt annat. Då är det jag och hästen. Det är en sån härlig känsla att kunna styra detta kraftpaket. Fokus, lugn, jag känner mig lycklig när lektionen är slut och känner att jag bara vill rida mer. 

Igår va det hoppning som stod på schemat. Då va rider på en rätt ung häst som jag inte riktigt viste hur det skulle gå så åkte säkerhetsvästen på. Men det gick ju galant. Hon va superduktig, och vi tog oss över alla hinder. Finaste Rusa. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0