Grundlurad...

I nästan ett år har min vän pratat om att hon har en idé till den bästa 30-års presenten. 10e april på min 30-års dag fick jag reda på vad min vän planerat. Jag fick en resa till Kroatien. En vecka som jag ska få umgås med min bästa vän. Sol, bad och lite planerade äventyr. Vilken underbar present jag fick av min bästa vän, min familj och Hannas familj som blivit lite av min extra familj. 


Så va den stora dagen här. Dagen jag väntat på. En veckas semester. Nya äventyr tillsammans med min bästa vän.

Fick en packlista av Hanna. 

"Nu ska vi se om vi kan ordna en skaplig packlista.. ☺️
1. Pass 2. Pengar 3. Mobil-hörlurar 4. Kamera 5. Springskor 6. "Finare" skor (typ ballerina) 7. Underkläder + en bikini 8. Några toppar och linnen 9. Shorts och några långbrallor 10. Lite festligare kläder, ca 3 uppsättningar. 11. Träningskläder 12. Hygienartiklar... 
Hm, kommer inte på nåt mer just nu.. 
Kan va bra för dig att ta med magmedicin ifall du skulle få i dig laktos.. 
Vore bra om du hade en ryggsäck som handbagage.. 
Fråga om det är något du undrar över, eller säg till om jag glömt något.."

Ryggsäck och träningskläder. Vet att hon planerat lite äventyr. Min tanke va att vi ska ut och klättra i nått berg i Kroatien. Hyra cykel och cykla nån stans. Kanske nån båt utflykt. Resväskan packad. Mot Arlanda.

Min kära syster och svåger skjutsa upp oss till Arlanda. 03:30 åkte vi från stan. Väl framme på Arlanda säger Robert till Sara "vi följer väl med in" fundera på varför dom skulle följa med in. Va väl bara att släppa av oss? Tanken slog mig att det va ju tidigt på morgonen. Dom kanske ville äta frukost tillsammans med oss där inne?

Väl inne tar Sara upp sin mobil. Hanna tar upp en mapp med papper. Det blir tyst. Dom står som i en ring och tittar på mig och Hanna säger. "Jag har ju inte riktigt vart ärlig mot dig. Vi ska inte till Kroatien" 

va? Fatta ingenting. Varför står jag på Arlanda då? Varför har jag packat en väska. Ska kanske Sara och Robert åka med oss nån stans? Tusen tankar hann jag tänka. Tills det att Hanna räcker över mappen med papperna och säger. "Du kan väl titta här själv vart vi ska åka"

Tittar på pappret, texten flyter bara ihop, blir i nån fort av chock, vart ska jag åka? Va ska jag titta efter? New york? Va? Fatta ingenting..

"Vi ska inte åka till Kroatien, vi ska åka till USA. Du ska inte ha semester en vecka. Du ska ha semester i två veckor"

Chock, fattar ingenting, skämtar ni? Sjukt, galet, it's a dream come true. Min dröm resa. Vilken 30-års present. Vilken fin vän jag har. Vilken underbar familj jag har och vilken underbar extra familj. Jag är världens lyckligaste och jag känner mig så sjukt bortskämd. Och grundlurad. Alla viste utom ja, alla lyckades hålla detta hemligt. Ingen försa sig. Jag som satt på jobbet och planera schemat för dom kommande veckorna. Inte ens på jobbet kunde jag ana att någon viste om detta. 

Fattar inte att jag nu befinner mig i USA.



Mellanlandning på Island. Och den traditionella flygplats ölen. Där fick vi vänta 8h till nästa plan skulle ta oss till new york.
Väl framme i new york blev vi uppmätta av Hannas kusin Linda och hennes kompis Kenny. 

Vi skulle tagit bussen till Washington DC efter att vi landat i new york men dessa två överraska oss på en gata där vi trodde bussen skulle gå. Så för att vi skulle slippa resa mer fick vi sova hos Kenny första natten för att sedan dagen efter be ge oss till Washington där vi nu befinner oss hemma hos Hannas underbara kusin. Känner att detta kommer bli två underbara veckor!!

Awesome. Är så nöjd och glad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0