missthure

Jag tänker och funderar ju så mycke..

Vad känner jag? Vad tycker jag..?
Vad vill jag igentligen med mitt liv?

Är jag nöjd?
Man kan säga att 50% är fyllt av lycka och glädje. Av människor som tagit en speciell plats i mitt hjärta som är där för att stanna.
Eller upplevelser som är värda att minnas. Som man bara ler av..

Men så finns ju 50% till där de är smärta, där det är tårar och bekymmer. Oro, ångest.. Där de inte känns helt bra.
Där de inte riktigt finns något svar på varför den del av en själv aldrig känns hel och bra. Den del är alltid mörk, tom, ihålig. Blir aldrig bra..
Va de igentligen beror på?
Det finns ju ingen som kan svara åt mig när jag själv inte vet...

Eller jo, Djävulen och ängeln..
En ständig kamp och strid..
"Vem vinner imorgon? En bra eller dålig dag?" :p
(får erkänna att jag tappa bort min poäng vart jag ville komma..)

Jag funderar lite till...
Är jag verkligen redo för vad som komma skall i framtiden?
Eller ska man stå kvar och stampa på samma ställe en liten stund till och tycka att:
"jag har de ju faktiskt bra som de är" i min lilla bubbla, runt muren man så fint bygger upp. Kan ja va farligt om man kliver utanför där det blir osäkert, där man inte känner sig helt trygg.

Man tycker och tänker så mycke.
Man grubblar, blir lite små förbannad.
Tycker livet kan va lite orättvist och retar sig på allt som händer runt omkring, som gör att allt i livet hela tiden blir sååå mycke svårare och mer komplicerat. Samtidigt som jag nån gång dagligen fylls av lycka.
Kanske vissa dagar av att bara katten lägger sig på magen, eller de där Goa sms:et. Eller den där kvinnan på sal 198 som sa att jag va så trevlig och duktig.

Eller så har man bara haft en grymt bra dag. Där allt flutit på som de ska. :)

"Livet är en kamp, en strid som är värd att vinna!"

"Det ska va gött att leva ;)"

Sänder idag en ängel till en speciell person som jag håller mycket kär. Som jag vet behöver lite extra omtanke.. Och en beskyddande hand <3