missthure

Jag klara det!!! (Vi klara det)
Då Hanna Lu skadat sitt knä kunde hon inte va med oss idag. Så jag och Josefin fick åka upp utan vår lilla lus. Pappa fick agera chaufför. 05:30 kom han och hämta upp mig. Där efter Josefin. Sen va det dax att bege sig till Motala. Jag va där för två år sen då Hanna och Frida cykla, men har inte cyklat själv nån gång förut. (Hade blivit varnad för en monster backe efter första dipån.) 8:38 gick vår start. Dom två första milen kände jag "va har jag gett mig in på" kroppen kändes tung. Men så börja jag vakna till. Efter första dipån klämde jag i mig en bulle och lite sport dryck (då va jag nöjd, älskar bullar) men så kom dagens första utmaning. "Monster backen" det va jätte många som gick uppför. Cykla i backe är ju lite av min specialité. Snabbt upp så får man vila sen ;) det va en gubbe som stod och klappa så titta han på mig och Josefin när vi kom trampandes "bra tjejer, bra fart" TACK :) när man trodde att den va över kom det en till, nu äntligen.. Nej., bara att kämpa på.. Det kändes som man cykla upp och runt ett berg (kanske vi gjorde också) ;) men vilken skön nedförs åkning det blev sen. Gick så fort så vissa ställen fick jag bromsa in, smalt och kurvigt. Lite skräckblandad förtjusning när det gick så fort. Och vilken energi vi fick. Trampade på riktigt bra. Hitta sen ett gäng hurtbullar som vi tog rygg på. Vilken fart och tempo vi kom upp i. Vi höll rygg på dom i ca 2mil. Men, Mina ben börja sen ge vika. Fick inse att deras tempo blev lite för bra för mig. Krampkänningar i vaderna. Knät ömma ryggen värkte. Tar i mer med högerbenet för att underlätta för vänster vilket började kännas. När det va 3mil kvar skrek kroppen "nu vill jag lägga mig ner och dö en stund" Josefin titta på mig glatt. Nu är det inte långt kvar. Det är som till Vingåker ungefär. Vill du ha lite peppning!? -NEJ, prata inte med mig. Orkar inte svara. Jag va så trött. (6km kvar.) "Nu syns det att du är trött att det går av ren envishet." Haha -Det har det gjort det senaste 3milen :p när vi kom in i Motala ville jag bara i mål. Kroppen skrek, jag kämpa och slet. Josefin super hurtig såg knappt trött ut.. Äntligen.. MÅL!!! Helt klipp slut. Josefin va oförskämt pigg. Men vilken insatts, det gjorde vi bra. Gick i mål 12:43. Tog oss alltså 4:05. Mitt första mål va under 5h. Men när vi starta hade jag som mål 4:30. Man kan lungt sägs att jag klara mitt mål. Hade vi inte stannat vid sista dipån hade det nog blivit 4h. Sjukt nöjd. Även om det va galet jobbigt så va det väldigt roligt. Får en liten kick varje gång man cyklar om någon ;) kan nog redan nu säga att detta vill jag göra nästa år igen :) TACKAR HANNA LU för att jag fick låna hennes super snabba cykel. :) Tack till pappa för all hjälp och den fina rosen vi fick när vi trampa in i mål. Nu är 2 av 4 avklarade av denna tjejklassiker. :)