Kejsarsnitt
Efter som jag inte har jätte bra erfarenhet från min första förlossning där det blev en hel del komplikationer. Stygnen släppte, infektion, operation och tömning av blodansamling. Kände jag att det där vill jag inte va med om igen. Så den här gången blev det planerat kejsarsnitt.
BF va beräknat till 4/7. Men fick tid för snitt 27/6. Klockan 06:15 skulle vi befinna oss på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Väl på plats fick vi veta att vi hade tid för op 07:30. Så nattsköterskan förberedde med kanyl i handen och armvecket och där efter fick jag ligga med dropp.
7:30 kommer barnmorskan in och berättar att op blivit uppskjutet till 9:43. Men kom ingen då. Kl 10 kom barnmorskan in igen. Men den här gången fick vi inte någon ny tid, dom hade kaos på operation. Alldeles för många akut fall. Så nu viste man inte, blir det op idag? Blir det imorgon? Får jag börja äta vid lunch och sen fasta igen? Jag fick nämligen inte va fastande hur länge som helst. Dom börja till och med prat om att jag skulle få byta sjukhus och åka till Nyköping.
Kl 10:20 kommer läkaren in, "jag kan operera dig. Men jag har ingen personal och ingen operation sal. Jag kan inte motivera att jag ska ta dig före ett barn med blindtarmsinflammation" Helt förståligt. Samtidigt som hon också säger att jag inte kan va gravid hur länge som helst. Hon har gått vidare till sin chef och frågat hur dom ska gå vidare. Så nu va det bara att invänta information från chefen.
Kl 11. Kommer läkaren och barnmorskan tillbaka och meddelar att nu har jag fått ny operations tid Kl 13, men vi får byta sjukhus. Dom fick ett återbud i Nyköping. Så jag skulle få den tiden, så det va bara att sätta sig i bilen med kanyl i hand och arm och åka till Nyköping.
Väl i Nyköping blev det bråttom. Operations salen stod redo redan när vi kom på plats. Men jag va tvungen att duscha igen, bli uppkopplad och få nytt dropp. Sen va dom tvungna att Sätta en kateter. Så va lite pyssel innan dom kunde köra iväg mig. 13:30 va vi inne på operation.
Det va massor av folk med olika arbetsuppgifter, men oj va vi blev väl omhändertagna, kändes tryggt och bra. Alla visade upp proffsigt bemötande.
När jag fått ryggmärgsbedövningen sa narkosläkaren att jag va tvungen att meddela om jag blev illamående eller om det börja snurra. Jag kände hur det börja domna i benen och ena armen, sen börja det snurra i huvudet. Jag vet att Jonas fråga "snurrar det" jag bara nicka.
Så det va han som sa till att nu snurrar det för henne. Sen va jag tydligen borta. Fick ett kraftigt blodtrycksfall. Så dom hade tryckt på akut larmet, Jonas bedömde att jag va borta ca 5 minuter.
"Det va som på film. Helt plötsligt va det dubbelt så mycket folk inne i operation salen och det tjöt över allt"
Han bara vänta på att dom skulle starta HLR (så illa va det inte)
En sköterska hade kommit fram till jonas och klappat på honom och sagt att det låter värre än va det är. Så hon hade lugnat honom lite.
I min värld va jag hela tiden vid medvetande. Kunde inte förstå varför dom tjata om blodtrycksfall hela tiden och så fort jag blunda så va det nån som klappa på mig och fråga om jag va vaken.
Förstod varför sen när Jonas berätta vad som hade hänt.
Klockan 14:18 får vi höra ett barnskrik. Den känslan. Går inte att beskriva. Sån lycka. Gick inte att hålla tårarna borta.
Dom fråga om jag ville ha henne i min famn. Men jag va för svag. Vänster armen va bortdomnad och höger armen värkte. Så kände att jag inte kunde ta henne. Så vi kom överens om att Jonas skulle få ta henne och dom tog med henne ut. Vägde och mätte.
När Jonas kom tillbaka berätta han att hon va så fin, 3810g och 53cm lång. Vi är två barns föräldrar. Han satt bredvid mitt huvud med henne så jag kunde se dom båda hela tiden.
När dom skulle sy ihop mig blev det dock komplikationer. En blödning i bukväggen. Så förlora 1600ml blod. Tanken va att dom skulle sätta in en spiral, men tack vare blödningen kunde dom inte göra det.
När allt va klart bedömde dom att jag ändå va så pass stabil att jag inte behövde åka in på uppvaket utan kunde åka till BB på en gång.
Det kändes skönt.
Armen fortsatte värka, det kunde tydligen bli så tack vare att man legat med armen i viss position under längre tid.
så kunde inte ligga på höger sida nån gång under vår sjukhusvistelse. Tog 4 dygn innan det blev som vanligt igen. Benen va som domnande hela första dygnet så va sängliggande fram till morgonen där på.
Tack vare mitt blodtrycksfall va dom tvungna att kolla blodtryck och syresättning i 12h så var 30e minut va dom inne hos oss, va ett fasligt spring. När natten tog över utöka dom till en gång i timmen. Klockan 3 på natten va sista kollen då fick jag sova fram till 6. Sen va dom inne igen. Kanske för att blodtrycket låg på 88/50. Så jag hade väldigt lågt blodtryck.
Fick lite extra smärtlindring under natten.
Jag hade så ont. Och jag hade ont i höjd med urinblåsan. Kände mig såååå kissnödig fast jag hade kateter.
När Jonas vakna på morgonen bad jag honom kolla kateterpåsen om den va full. Såg i slangen att det va en hel del urin. Han sa att det inte hade hänt nått i påsen sen igår kväll. Den va fortfarande på 400ml
"Men vänta, det är ett väck på slangen"
Han räta ut väcker och vips va påsen fylld till 1800ml. Inte konstigt att jag hade ont och kände mig kissnödig. Urinblåsan va sprängfylld. Va sån befrielse när trycket lättades.
Vi fick va kvar på BB i lite mer än 48h. Så fick vi åka hem. Hade fortfarande jätte ont. Svårt att ta mig ur och i sängen. Stapplande steg till toaletten. Men va så skönt att ändå få åka hem och få fortsätta läka hemma.
Nu är familjen komplett. Sista pusselbiten. Är så glad och tacksam för vår lilla familj.
Noel har blivit storebror till en lite Ellie 💕
