Panik

Det här med att ha barn och här insidenter inträffar, så vet man inte hur man reagerar i panik situationer. Jag har tänkt att jag är väldigt lugn när det händer saker. Att jag kan hantera olika situationer bra.

Men icke…

Förra helgen skulle vi ta lite foton i gräsmattan på Noel. Han ville ju inte sitta still så han kröp iväg. Så såg jag att han börja pilla med något. När jag kommer fram ser jag att han sitter och håller i en bålgeting. Han har fångat in den rätt över kroppen. Från hans lilla hans sticker det ut ett stort huvud och på andra sidan en stjärt. Jag fick panik. Springer fram. Lyfter upp Noel och Bara skriker. Skakar hans hand och ropar efter Jonas. Noel börja gråta och där känner jag ännu mer panik. "Nu blev han stucken" såg framför mig en färd till sjukhuset. Men han klara sig bra denna gång. Det blev inget. Han va lite röd runt handleden. Förmodligen för jag höll för hårt när jag skulle skaka bort det han höll i. 😰 han hade sån tur att han greppa över kroppen. Kunde ha gått så illa. Han blev förmodligen ledsen för jag skrek.

Jonas fatta ingenting. Han sa åt mig att sluta skrika. Han trodde jag skrek för att få hans uppmärksamhet. Men så va ju inte fallet. Inte förrän jag börja skrika att det va en bålgeting han förstod, "ta det lugnt" jag va inte lugn.

(null)

(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0