missthure

Jag börjar se ett ljus i tunneln. Jag närmar mig mitt mål. Men har mött många hinder på vägen. Att plugga 8 veckor och ta Lastbilskort har inte vart det lättaste.

Jag har skrattat, gråtit, vart arg, frustrerad, vart glad. Ja ni förstår nog. Jag har nog upplevt alla känslor man kan uppleva. 

Min 3e vecka va jag beredd att ge upp. Kände att det inte va värt det, mådde inte alls bra. Långa resor, långa dagar, tycker inte jag lärde mig nånting.. fick en annan lärare som inte alls höll samma mått som min "riktiga" lärare. Allt kändes för en stund bara väldigt tungt.

Men jag har ju inte tatuerat in en text för intet. Nått som påminner mig om att inte ge upp. 

Jag tycker ju egentligen inte om att plugga, framför allt när det gäller att skriva prov. Jag är väl inte så teoretiskt lagd, mer praktisk. 

Men idag va det dax igen, en ren käftsmäll och en riktig törn på självförtroendet. Blir så arg och frustrerad på mig själv. Men kände redan när jag tröck på knappen "rätta prov" att det skulle bli underkänt. Trodde inte på mig själv. Hade magkänsla hela dagen att jag inte skulle fixa det. Va så inställd på att kugga men ändå blir man så ledsen och besviken. 

3st ynka poäng. Där av nu i efterhand vet jag minst 3st jag svara fel på. Så frustrerande. 

Bara göra om och göra rätt. Kommer bli så skönt när detta är över. När jag har mina kort i handen och får känna. JAG LYCKADES. 🙏

Men är inte där än...